Hinner inte skriva något långt inlägg ikväll. Men nu är jag hemma iallafall...
3 timmars bussresa är ingen höjdare med blåmärken på skinkorna (är nog bara en som förstår det där men xD ) och samtidigt kämpa mot gråten i typ en timme... Aj...
Trodde aldrig att det skulle bli såhär jobbigt... fast... Det känns ganska skönt ändå - det visar ju bara hur mycket du betyder för mej... <3
Skriver mer imorgon, och ja... Kanske behövs en del förklaringar också.
Tjingeling!
1 kommentar:
ja du får allt lov att förklara dig för att, *harkel*, jag har redan dragit en hel del "ovanliga" slutsatser som kanske.. - förhoppningsvis - inte stämmer XD haha. Välkommen tillbaka;) kramkram
Skicka en kommentar